Att se frifartsskyltarna på Autobahn för första gången var som att hamna i fantasyland. Nu blev det tyvärr ingen toppfartstest eftersom jag hade en "farthållare" i passagerarstolen, men jag varvade i alla fall ur på 5:an en gång vilket gav 230 på mätaren och då var accelerationen fortfarande rätt påtaglig. Baksidan av myntet var bl a detta.

Totalt stopp i två timmar och sedan fick alla bilar vända och köra tillbaks mot färdriktningen. Inte kul när man redan ligger 30 mil efter schemat pga färjeproblem i Danmark. I övrigt väldigt mycket vägarbeten och otroligt mycket tung trafik, men underbart när allt fungerade.
När vi kom fram till huset vi hade hyrt visade det sig att bilen var för låg för att kunna köras in på gården. Som tur var fick jag parkera vid ett stall som låg precis bredvid.

En stallkatt hittade en ny favoritplats uppe på suffletten, jag hade tassavtryck över hela bilen.
På väg hem till Sverige igen stannade vi till i staden Pistoia (där pistolen tydligen uppfanns) och käkade lunch. Bilen var rejält skitig vid det här laget.


Hemma i ett extremt regnigt Svedala igen. Det vräkte ned hela vägen från Malmö till Stockholm.

Totalt blev det ca 600 mil på 11 dagar. Jag är mycket imponerad av bilen, den gick som ett urverk hela resan. Jag var lite orolig över Mugen ECU:n ("Race use only") som inte vill ha mindre än 98 oktan (i Danmark var det omöjligt att hitta mer än 95) och rent allmänt verkar ganska aggressivt mappad, men det var inga problem. Enda plumpen i protokollet (och det var inte bilens fel) var att jag (efter att ha kört 500 mil i hög fart på tungt trafikerade europeiska motorvägar och 40 mil i trånga och kaotiska Italienska städer utan att bilen erhållit en skråma) lyckades köra in den dyrbara frontspoilern i ett betongfundament i ett parkeringsgarage i Malmö på vägen hem. Det lät som om spoilern pulveriserades, men när jag med hjärtat i halsgropen gick ut för att kontrollera skadorna visade det sig att det bara var fråga om mindre lackskador. Lättnaden var stor.